SUMMARY:
Prince Aleksander, would-be heir to the
Austro-Hungarian throne, is on the run. His own people have turned on him. His
title is worthless. All he has is a battletorn war machine and a loyal crew of
men.
Deryn Sharp is a commoner, disguised as a boy in the British Air Service. She's a brilliant airman. But her secret is in constant danger of being discovered.
With World War I brewing, Alek and Deryn's paths cross in the most unexpected way…taking them on a fantastical, around-the-world adventure that will change both their lives forever.—Goodreads
Deryn Sharp is a commoner, disguised as a boy in the British Air Service. She's a brilliant airman. But her secret is in constant danger of being discovered.
With World War I brewing, Alek and Deryn's paths cross in the most unexpected way…taking them on a fantastical, around-the-world adventure that will change both their lives forever.—Goodreads
REVIEW:
What I liked the most about this book was Alan Cumming’s reading! He makes a German accent when Alek and Count Volger talk, and the Scottish accent when Deryn is talking. And each character's voice has a unique personality. It’s super-duper charming! I think this was a good substitute for the lack of Keith Thompson's illustrations, which are very beautiful. ^ ^
Otherwise, I don’t have
not much more to say about this book because there isn’t much of a plot in it.
Westerfeld ran with this premise: “story begins in the next book; in this book
we get to know all characters ". So Leviathan
devotes itself to explaining how Deryn came to work on the Leviathan and how
Alek flees Austria-Hungary to Switzerland. But the book was not bad: I was very
entertained when listening to Deryns chapters. She was funny , witty and
genuinely passionate about flying . Unfortunately I cannot say the same about
Aleks parts: he was boring and bad at hiding his aristocratic birth ... he was,
however, a nice guy, which almost counts for something, I guess. Having said
that, the descriptions of the animal air ship and the various Clanker machines are
probably the best part of the book. I only wish I could live in that world! The
thing is, that even though this book was not anything special in terms of
the action, I still wanted to go on to the next book; I was really curious as to
what adventures Deryn and Alek would have the next!
OMDÖME:
Det jag gillade mest med den här boken är Alan Cummings läsning!
Han bryter på tyska när Alek och Count Volger pratar, och på Skotska när Deryn
pratar. Och varje karaktärs röst har en unik personlighet. Jätte charmigt! Det
tycker jag bar en bra ersättning för saknaden av Keith Thompsons
illustrationer, som är väldigt vackra. ^^
Annars har jag inte mycket mer att säga om den här boken
eftersom det finns inte mycket story i den. Westerfeld kör men idén ”storyn
börjar i nästa bok, i den här boken ska vi lära känna alla karatärer”. Så Leviathan egnar sig åt att förklara hur
Deryn kom att jobba på Leviathan och hur Alek flyr Österike-Ungern till
Schweiz. Men boken var inte dålig: det var väldigt underhållande att lyssna på
Deryns kapitelar. Hon var rolig, fyndig och verkligen passionerad om att flyga.
Tyvärr kan jag inte säga samma sak om Aleks delar: han var tråkig, och dålig på
att dölja sin aristokratiska börd ... men snäll. Men beskrivningarna av
luftdjurskeppet och de olika Clanker-maskinerna
är nog det bästa med boken. Jag bara önskar att jag kunde leva i den världen!
Grejen är att även om den här boken inte var något speciellt handlingsmässigt,
så fick den mig att vilja läsa nästa bok. Jag var jättenyfiken på vilka äventyr
Deryn och Aleks skulle ha i nästa bok!
Other Reviews of the Same Book/ Bloggat om Samma Bok:
________________________________________________________________________________________________________
The behemoth is the fiercest creature in the
British navy. It can swallow enemy battleships with one bite. The Darwinists
will need it, now that they are at war with the Clanker powers.
Deryn is a girl posing as a boy in the British Air Service, and Alek is the heir to an empire posing as a commoner. Finally together aboard the airship Leviathan, they hope to bring the war to a halt. But when disaster strikes the Leviathan's peacekeeping mission, they find themselves alone and hunted in enemy territory.
Alek and Deryn will need great skill, new allies, and brave hearts to face what's ahead.—Goodreads
REVIEW:
Behemoth continues where Leviathan left off. I read the two books back to back, so it felt like they were the same book divided into two parts. Of course Allan Cummings delivered an amazing reading, and this time he even does Turkish accents.
Deryn is a girl posing as a boy in the British Air Service, and Alek is the heir to an empire posing as a commoner. Finally together aboard the airship Leviathan, they hope to bring the war to a halt. But when disaster strikes the Leviathan's peacekeeping mission, they find themselves alone and hunted in enemy territory.
Alek and Deryn will need great skill, new allies, and brave hearts to face what's ahead.—Goodreads
REVIEW:
Behemoth continues where Leviathan left off. I read the two books back to back, so it felt like they were the same book divided into two parts. Of course Allan Cummings delivered an amazing reading, and this time he even does Turkish accents.
I like both Darwinists and Clankers, but must
admit that I’m a tad more fascinated by the Clanker machines than the beasties.
So I really appreciated that most of the book is set in Istanbul (not Constantinople!) where they had all these cool Clanker mecha (yes, I’m
a big fan of mecha-anime).
Westerfeld’s alternative world is so carefully thought
out, that it goes beyond the superficial difference of technology. The choice
of technology is a result of politics, religion and culture; it’s very
impressive, and all of this is evident through the political intrigue of the
book’s plot. There is a divide in the world that Scott Westerfeld created
between the Darwinists (led by Britain) and the Clankers (led by Germany) and
that divide is more than the mere difference in technology. It encompasses
everything else: from language to religion, from clothes to politics. This is what true Steampunk is made of, if you ask me! Yes,
in my opinion this series is Steampunk even though it is set a few years after Victorian
times as it goes beyond merely adding dirigibles and clockwork tech here
and there.
Another thing which I really love about this book is
that there isn’t a bad guy. The characters are in a conflict with
circumstances. The lack of an obvious Good and Evil is something which I really
appreciate in young adult literature. I think stories where such a simplistic
view of the world is ignored are more interesting.
And if anyone one
has “Swagger”, it would be Deryn. She is a true sailor: picks up languages
quickly, she is resourceful and can blend in wherever. I, like Alec, completely
admire her character. I thought the
conflict of the book was fun and smart, Alec and Deryn are on different sides
of the war, and yet they can’t help their natural friendship.
The one thing that keeps this book, and indeed the
whole series, from being awesome is that that the language is
so clearly aimed for a younger audience, that sometimes I felt like I was too
old to be listening to this book. Despite this, I had bucket of fun and was
constantly entertained.
Fast-paced, full of action sequences (and a lot of
them from Deryn’s point of view, where she totally saves the day several
times), political intrigue and an imaginative world with creatures and
machines, Behemoth
is a tremendously fun book.
OMDÖME:
Behemoth fortsätter
där Leviathan lämnade av. Jag läste
de här böckerna efter varandra, så det kändes nästan som att Leviathan och Behemoth var en bok i två avsnitt. Allan Cummings forsätter sin
fantastiska uppläsning, och den här gången tillkommer även turkiska brytningar.
Jag gillar både Darwin
och Clanker technologin, men måste
erkänna att Clanker-maskinerna är
snäppet mer fascinerande än de Darwinistiska
beasties. Så de var häftigt att handlingen tog plats i Istanbul (inte Konstantinopel :P) där Clanker-maskinerna är populära
och därför som läsare råkar man på coola maskiner som liknar mecha från anime (jag är en
stor fan av mecha-serier). Westerfelds
alternativa värld är genomtäkt bortom de ytliga skillnaderna i teknologi. Det
är snarare så att valet av teknologi beror på hur den politiska, religiösa och
kulturella miljön ser ut. Ett exempel är att Britterna tänker på att de
Darwinistiska djuren gör så att de lever i symbios med naturen, medan Clanker-makterna som är Kristna eller
Muslimer tycker att det är syndigt att leka Gud på det sättet. I alla fall, så
är det imponerande när en författare lyckas förmedla ett sådant djup, sömlöst
genom bokens handling… som i och för sig är en politisk intrig.
En annan sak som jag gillade med den här boken är frånvaron
av en skurk; det är karaktärernas konflikt med omständigheterna som driver
storyn. Jag uppskattar verkligen ungdomslitteratur som saknar en tydlig god och
ond sida, jag tycker att berättelserna blir mer intressanta om de skrivs på det
viset.
Slutligen tänker jag prata om SWAGGER; om det är någon som har det så är det Deryn. Hon är en äkta
äventyrare (en yngre, naivare och lagligare Jack Sparrow) som har en fallenhet
för språk, är kvicktänkt och är så himla godmodig. Tyckte verkligen om idén att
Deryn och Alec är på motsatta sidor av kriget men att de inte kan hjälpa att de
blir bra vänner.
Det enda som drar när den här bokens (och hela seriens)
betyg är språket. Westerfelds (i Leviathan-serien)
stil är uppenbart ämnat åt en mycket yngre målgrupp, så att jag ibland fick
känslan av att jag var för gammal för boken. Trots detta hade jag en väldigt underhållande läsupplevelse. :)
________________________________________________________________________________________________________
Alek and Deryn are on the last leg of their
round-the-world quest to end World War I, reclaim Alek’s throne as prince of
Austria, and finally fall in love. The first two objectives are complicated by
the fact that their ship, the Leviathan, continues to detour farther away from
the heart of the war (and crown). And the love thing would be a lot easier if
Alek knew Deryn was a girl. (She has to pose as a boy in order to serve in the
British Air Service.) And if they weren’t technically enemies.
The tension thickens as the Leviathan steams toward New York City with a homicidal lunatic on board: secrets suddenly unravel, characters reappear, and nothing is as it seems in this thunderous conclusion to Scott Westerfeld’s brilliant trilogy.—Goodreads
The tension thickens as the Leviathan steams toward New York City with a homicidal lunatic on board: secrets suddenly unravel, characters reappear, and nothing is as it seems in this thunderous conclusion to Scott Westerfeld’s brilliant trilogy.—Goodreads
REVIEW:
This book was okay, not as awesome as Behemoth. I guess I liked Westerfeld’s Turkey more than rest of the alternative world… But it is still charming! :) It exudes the same kind of feeling as Jules Verne’s Around the World in 80 Days: Deryn and Alec race across the globe—first Siberia, then Japan, San Francisco and finally New York. They visit more of the world than they did in the previous two books put together, so it’s fair to say that this book stands apart from the other two.
My pet peeve with this book is that it portrays Count Volger as always
making master plans, except when it comes the execution of said plans they always
fall apart… showing him off as a shitty planner. *sigh*
Furthermore, I had a hard time buying Westerfeld’s portrayal of Tesla.
It disappointed me a little. He did, admittedly, go a little crazy, but the
book totally discredits his genius! Seriously!
My favorites in this book are the perspicacious lorises. I loved them!
Especially Dr. Barlow’s, every time it sensed Deryn’s presence it would
announce her by sarcastically calling out “ ’MR.’ Sharp”… so now everytime my cat is
being cheeky I copy Allan Cummings way of saying that and say “little Wiki!”
(and sometimes I think she understands that I’m making fun of her).
I’ve read tons of reviews that say that they could have done without the
romance. It wasn’t necessary but I was completely fine with it. It was cute, I
didn’t think it was that contrived. Plus, the romance was a plot device: way to
end the story,[SPOILER] i.e. Alek gives up with
throne for her, so that way we don’t have to worry about what’s going to happen
to Austria-Hungary anymore and we can all get on with our lives. Except in the
end I really feelt sorry for Count Volger: all his scheming amounted to nothing.
He could have saved himself the energy and handed Alek over to the Germans
directly…
OMDÖME:
Den här boken var inte lika bra som Behemoth, men den var
okej. Jag tror att jag gillade Westerfelds Turkiet mer än alla andra platser
som de besöker. Goliath har samma anda som boken Jorden Runt på 80 Dagar av
Jules Verne. Föst åker de till Siberien, sedan Japan, sedan San Fransisco och
slutligen till New York. De korsar över mycket mer at världen än i Leviathan
and Behemoth tillsammans, så den är annorlunda från de andra böckerna, men ändå
rolig.
Mina favoriter är de klarsynta Lorisarna. Jag bara älskade
dem! Speciellt Dr. Barlow’s Loris, eftersom varje gång den kände Deryns närvaro
så meddelade den alla sarkastiskt ”MR
Sharp!” kommer hitåt. Nu, varje gång min katt är lite fräck mot mig så börjar
jag härma Allan Cummings tolkning av Lorisen och säger ”little Wiki!” (jag tror att katten ibland förstår att jag pikar
henne).
Jag har läst många kommentarer på goodreads om att
kärlekshistorian var onödig, men jag tyckte att den var helt okej, jag tyckte
inte alls att den var krystande. Den var söt. Dessutom, var romansen en plot device: det var väl ett lagom bra
sätt att avsluta berättelsen. [SPOILER] Jag menar då
att Alek ger up sin tron för henne, och på det sättet behöver Westerfeld aldrig
handskas med Österike-Ungern problemet som uppstår när kriget är slut.
Men jag tycker så synd om Count Volger! Det
är karaktären jag känner mest för…
Boken är skriven som om Count Volger var väldens bästa
planläggare, men bevisen pekar på att han suger på intriger och sådant eftersom
alla hans planer alltid går åt helvete. Det känns det som att han verkligen
misslyckas med sitt uppdrag i slutet av boken… stackars Volger. :/
Slutligen blev jag faktiskt lite besviken på hur Westerfeld
valde att porträtera Tesla. Han var lite av en mad scientist, men det känns konstigt att läsa en bok som totalt diskrediterar
hans geni. :(
_________________________________________________________________________________________________________
Liknade Böcker:
- Fever Crumb av Philip Reeve (steampunk)
- Boneshaker av Cherie Priest (steampunk, zombies)
No comments:
Post a Comment